Y6/Y7/Y8 med släp- och manövervagnar

YCo6 1953-1956, YBo6/YBo7/YBo8 1956-1970

Y6 1109 som museifordon i Gävle 2015. Foto Christian Tellerup.

Fakta

• Status: Utgångna
• Typ: Dieselmotorvagn / manövervagn / släpvagn
• Antal sittplatser: 53 (Y6), 47 (Y7), 36 (Y8) - för släp- och manövervagnar, se lista nedan
• Axelföljd: B'2' (motorvagn)
• Längd: 17550 mm (motorvagn), 17100 mm (släp- och manövervagnar förutom UFV), 9000 mm (UFV)
• Tjänstevikt: 19 ton (motorvagn), 14-15,5 ton (släp- och manövervagnar förutom UFV), 8 ton (UFV)
• Effekt: 145 kW (motorvagn)
• Hastighet: 115 km/h (UFV 90 km/h)
• Tillverkare: Hägglund & Söner, ASJ, KVAB, Eksjöverken
• Byggår: 1953-1961
• Byggt antal: 251 (Y6 till SJ), 122 (Y7 till SJ), 321 (släp- och manövervagnar till SJ), 5+3 (motorvagnar/släpvagnar till GSJ)
• Ombyggt antal: 29 (Y8)
• Ombyggnadsår Y8: 1963-1968
• Ursprunglig nummerserie: 748-787, 812-871, 988-1137, 1260 (Y6), 1138-1259 (Y7)
• Nummer Y8: 1006-1009, 1064, 1065, 1067-1076, 1123-1125, 1127-1129, 1131-1133, 1135, 1137, 1160, 1211
• Tillhörde: SJ och GSJ

Den största svenska motorvagnsserien någonsin

Under 1930- och 1940-talet hade Hilding Carlsson tillverkat en lång rad Y-rälsbussar till SJ. Men de plåtklädda träkorgarna var underhållskrävande och hade lite motståndskraft vid kollisioner. SJ började därför i mitten av 1940-talet titta på boggierälsbussar helt i stål.

Samlade erfarenheter

Man beställde en mindre serie smalspåriga rälsbussar av Märstaverken som började sättas i trafik 1949 (YCo4p/YCo4t). SJ använde erfarenheterna från dessa rälsbussar till att bygga vidare på en normalspårig konstruktion och 1950 beställde man 40 normalspårsrälsbussar samt 35 släp hos Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. 1951 och 1952 beställdes ytterligare fordon hos AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Kalmar Verkstad och Eksjöverken (f d Märstaverken).

Ny färgsättning

De första rälsbussarna levererades 1953 med littera YCo6 (från 1956 YBo6 och från 1970 Y6) och sattes bland annat in på sträckan Boden-Haparanda. Rälsbussarna fick en ny karaktäristisk färgsättning med svart underrede, orange nederdel, gul ovandel och grått tak. På de första fordonen var taken belagda med aluminiumbrons men eftersom det visade sig vara svårt att hålla rent gick man över till grå lackfärg.

Upp till åtta motorvagnar kunde multipelköras och för att tågpersonalen skulle kunna gå mellan fordonen fick de dörrar och övergångsbryggor i fronterna. Från 1954 började även släp- och manövervagnar levereras. Rälsbussarnas Scania-motor D815 gav en effekt på 145 kW och en motorvagn kunde dra en släpvagn utan problem. Släp- och manövervagnarna var boggievagnar förutom en serie på 50 tvåaxliga godssläp, UF6 (efter 1970 UFV). Dessa fick på grund av sin form smeknamnen "ost" och "tvålkopp".

Scharfenberg-koppel på Y7 1161 2014. Foto Frederik Tellerup.

Vad är en rälsbuss?

Uttrycket rälsbussar användes om lättare motorvagnar som inte hade vanliga skruvkoppel och buffertar utan Scharfenberg-koppel, en typ av automatkoppel som möjliggjorde enkel ihopkoppling.

Barnsjukdomar

Motorvagnarna visade sig snart ha en del barnsjukdomar som orsakade SJ mycket huvudvärk. Motorer havererade sedan grus trängt in genom luftintagen, brott uppstod i boggierna och även växellådorna krånglade. Efter hand gjordes därför en del ändringar i konstruktionen. Luftintagen flyttades upp och oljepannan, som användes till uppvärmning, byttes ut mot en annan och mindre brandfarlig modell. Motorvagnarna som redan hade levererats byggdes om och efter dessa ändringarna fungerade de bra.

Interiör Y7 1193 (museifordon) 2024. Foto Christian Tellerup.

Bekvämare inredning

Leveranserna till SJ fortsatte under 1950-talet och pågick fram till 1961. YBo6 hade levererats med 3+2 stolar i bredd och hade 53 sittplatser. Komforten var inte särskilt bra på längre resor och 1956 bestämde SJ att man istället skulle gå över till 2+2 stolar i bredd och att ryggstöden skulle höjas. Dessa motorvagnar fick littera YBo7 (från 1970 Y7) och hade 47 sittplatser.

Inredningen var dock ganska spartansk både i YBo6 och YBo7. Under 1960-talet byggdes därför 29 motorvagnar och flera släpvagnar om med bekvämare stolar av samma typ som Yoa2 (X9). De fick 36 platser och ny littera YBo8 (senare Y8) och sattes in på längre sträckor i Norrland, främst Inlandsbanan. 

Två YCo6-rälsbussar fick 1954 ny inredning med stolar av samma typ som i flygplanet Douglas DC-6. De två rälsbussarna, nu med litterat YCo8, användes i direkttåg Stockholm-Sveg-Hede. De stolar som YBo8 fick på 1960-talet var inte riktigt lika påkostade. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Redan 1954 hade dock två YCo6 (1000 och 1001) byggts om och fått ny inredning med flygplansstolar. Rälsbussarna - som efter ombyggnaden fick litterat YCo8 - användes i direkttåg Stockholm-Sveg-Hede under namnet "Härjedalingen". Trafiken upphörde dock efter ett par år och de två motorvagnarna byggdes om till YBo7 1960.

Samtliga motorvagnar hade andra klass-inredning. Flera manövervagnar byggdes dock i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet om så att de fick första klass.

Y7 1193+Y8 1064+UFV 2041+Y6 1062 vid Önnestad 2024. Fordonen tillhör Museiföreningen Östra Skånes Järnvägar. Foto Christian Tellerup.

Mer än 600 motorvagnar och släpvagnar

Förutom motorvagnarna byggdes ett stort antal släpvagnar och manövervagnar i olika varianter (se lista nedan). Med dessa kunde man kombinera tåg allt efter behov.

För lokal- och regionaltrafik på elektrifierade banor byggdes även elektriska versioner av Y6 och Y7, se X16/X17.

Totalt tillverkades 373 dieselmotorvagnar, 30 elmotorvagnar och 321 släp- och manövervagnar till SJ och detta är därmed den största svenska serien av motorvagnar någonsin. Dessutom byggde Hilding Carlsson en rad smalspåriga rälsbussar av liknande typ, YP.

En YBo6 tillhörig Göteborg-Särö Järnväg (GSJ) ankommer slutstationen Särö 1964. Foto Järnvägsmuseet.

Såldes även till en privatbana

Även en privatbana, Göteborg-Särö Järnväg (GSJ), köpte 1954 fem rälsbussar och tre släpvagnar av YCo6-typ. Dessa fick en färgsättning i blått och blekgult. Vid nedläggningen av banan 1965 såldes de flesta av fordonen till gruvbolaget LAMCO i Liberia.

Satte sin prägel på trafiken

Rälsbussarna användes över hela landet och satte under lång tid sin prägel på persontrafiken på de oelektrifierade banorna

Rälsbussarna användes över hela landet och satte under lång tid sin prägel på persontrafiken på de oelektrifierade banorna. De var billiga i drift och gav, åtminstone tillfälligt, många nedläggningshotade bandelar ett andrum. Järnvägsnedläggningar gjorde dock att behovet av rälsbussarna minskade efter hand och en del av de först levererade motorvagnarna och släpvagnarna skrotades redan i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.

Banverket PMV 0038, tidigare YS 1171, på uppdrag utanför Tvärålund 2002. En av de tre rälsbussar som byggdes om till inspektionsmotorvagnar på 1960-talet. 1994 fick den en färgsättning i blått och vitt och smeknamnet "Konsumvagnen" var givet. Motorvagnen finns bevarad hos Svenska Motorvagnsklubben. Foto Christian Tellerup.

Inspektionsmotorvagnar

En YBo6 och två YBo7 byggdes under 1960-talet om till inspektionsmotorvagnar för SJ:s banavdelning. De ursprungliga stolarna och mellanväggen togs bort och i stället sattes ett pentry, konferensbord och bekvämare stolar in. De tre motorvagnarna fick litterat YS (senare Qgm) och den sista togs ur trafik i början av 2000-talet.

Banverket LMV 1930B i Lund 2004, f d Y6 1046. Många av rälsbussarna i Y6-generationen byggdes om till banarbetsfordon, bl a liftmotorvagnar som används vid kontaktledningsarbeten. Foto Frederik Tellerup.

Blev banarbetsfordon

Under 1970-talet byggdes många av motorvagnarna om till banarbetsfordon, speciellt liftmotorvagnar för kontaktledningsarbeten, och några används än idag. En första serie på 30  Y6/Y7 byggdes 1971-1977 om till elrevisionsvagnar med littera Qgz-yä, på 1980-talet efterföljt av ytterligare 40 som fick beteckningen Qhz-ö. Andra motorvagnar blev tjänstefordon av olika slag, till exempel för personaltransporter vid banarbeten. Dessa fick beteckningen MDR 400 (efter Banverkets övertagande ändrades detta till PMV - personalmotorvagn).

Ett tjugotal rälsbussar såldes också till danska privatbanor och fem Y7 köptes av norska NSB för trafik på Flekkefjordbanen (fyra av dessa såldes efter trafikens nedläggning till DVVJ).

Ersattes av Y1

Från 1979 då ersättaren Y1 började levereras fortsatte slopningarna och de sista rälsbussarna i persontrafik togs ur trafik i slutet av 1980-talet. De sista bandelen med Y7 i reguljär trafik blev Ulricehamn-Sjötofta där persontrafiken lades ned 1988. På banan Mellerud-Bengtsfors upphörde SJ:s persontrafik 1986 men kommunerna utmed banan grundade stiftelsen DVVJ och startade sommartrafik med fem inköpta Y7-rälsbussar. 2010 satte DVVJ in Y1-motorvagnar i tågen men de gamla Y7-rälsbussarna användes i vissa turer ända till 2016.

Närmare femtio motorvagnar och släpvagnar finns kvar som museifordon, bl  a hos Svenska Motorvagnsklubben, Museiföreningen Östra Skånes Järnvägar och Järnvägsmuseet. Y7 i museitrafik kan upplevas bl a hos Järnvägsmuseet och på banorna Strömsnäsbruk-Traryd och Kärrgruvan-Ängelsberg.

Ritning Y6.

Ritning Y7.

Ritning UABFY.

Ritning UB.

Ritning UBF6Y.

Ritning UBF7Z.

Ritning UDF20.

Ritning UFV.

Y7 1185 som museifordon i Malmö 1996. Foto Frederik Tellerup.

Y8 1124 som museifordon i Gävle 1988. En del av rälsbussarna fick större så kallade Norrlandsplogar. Foto Markus Tellerup.

UBF7Z 2095 i Gävle 1987. Foto Markus Tellerup.

UDFo15 2004 som museifordon i Malmö 2003. Foto Frederik Tellerup.

UFV 2041 som museifordon i Åstorp 2024. Foto Christian Tellerup.

Interiör Y6 1062 (museifordon) 2024. Foto Christian Tellerup.

Interiör YCo6 1953. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Interiör Y7 1151 (museifordon) 2014. Foto Frederik Tellerup.

Interiör toalett i Y7 1161 (museifordon) 2014. Rälsbussarna i Y6-generationen hade liksom andra vagnar från samma tid toaletter där allt hamnade på banvallen. Foto Frederik Tellerup.

Interiör Y8 1064 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Interiör UBF7Z 2095 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Interiör godsutrymme UBF7Z 2095 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Förarplats i Y7 1161 (museifordon) 2014. Gas och broms styrs med den svarta spaken (körhandtaget) längst till vänster. På manöverbordet finns bl a reglage och knappar för körriktning, växellåda, dörrar, strålkastare, tyfon och sandning. Foto Frederik Tellerup.

Förarhytt i UBF7Z 2095 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Mer om vagntypen

- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, bok utgiven av SJK Förlag 1984
- Ulf Diehl/Lennart Nilsson: SJ rälsbussar av YBo6-familjen, historik och förteckning i boken Lok och vagnar 3 utgiven av Stenvalls förlag 1999
- Bengt-Åke Rudström: Rälsbussar från Svenska Järnvägsverkstäderna och deras samtid, Trafik-Nostalgiska Förlaget 2008
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
- Ritning på Y6, tidningen Allt om Hobby 7/77
- Ritning på UFV, tidningen Allt om Hobby 1/79