24,1
m45
ton160
km/hKomfort
Bio- och bistrovagn
Som en extra attraktion i nattågen till övre Norrland byggde SJ 1991 om två AB3-vagnar till bio- och bistrovagn S11. Ytterligare biovagnar byggdes senare om från R4 till S12.
Sluttande golv
Vagnarna fick en biosalong med sluttande golv, ljudanläggning och en riktig filmduk. En filmprojektor monterades i taket i salongen. Bistroavdelningen utformades mer som en bar än restaurang med bl a barbord och lösa stolar.
Vagnarna fick en tvådelad färgsättning i rött (bistro/bardelen) och blått (biodelen). Senare målades dock vagnarna om i en röd färgsättning med ett svart band över fönstren.
Först eller sist
Bioavdelningen fick inte någon avskild genomgång (till skillnad från S12) och vagnen kopplades därför som regel in först eller sist i tåget om bion skulle användas, så att biopubliken inte skulle störas.
Vintersporttrafik
Efter att SJ slutade köra nattågen till övre Norrland år 2000 användes S11-vagnarna bl a i vintersporttrafiken till Storlien.
Försäljning
Laptops och andra bärbara mediaspelare bidrog till att konceptet bio på tåg efter hand minskade i popularitet. Efter hand använde SJ endast S12-vagnarna som biovagnar och våren 2011 upphörde bio på tåg helt.
En av vagnarna, S11 4880, såldes 2008 till Nässjö Järnvägsmuseum och används numera i museiföreningens utfärdståg. Den kvarvarande vagnen i trafik, S11 4871, fick 2010 SJ:s svarta färgsättning och användes i chartertåg. I december 2014 såldes den till Trafikverket där den fått en röd färgsättning. Vagnen används inte i reguljär trafik utan i olika specialtåg.
Utgångna varianter/färgsättningar
Mer om vagntypen
- Lennart Nilsson: Svenska person- och motorvagnar 1999, SJK Förlag 1999
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Lok och vagnar, diverse årgångar, Stenvalls förlag