Jädraås-Tallås-Svartbäcken Nedre, Hamrångefjärden-Norrsundet

Ångloket JTJ 9 "Tallås" med persontåg Jädraås-Tallås 6 augusti 1989. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Trafik: Museitrafik Jädraås-Svartbäcken nedre, godstrafik Hamrångefjärden-Norrsundet
• Öppnad: Jädraås-Tallås 1881, Hamrångefjärden-Norrsundet 1897
• Spårvidd: Jädraås-Svartbäcken nedre 891 mm, Hamrångefjärden-Norrsundet 1435 mm
• Längd: Jädraås-Svartbäcken nedre 6 km, Hamrångefjärden-Norrsundet 6 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: 7 ton Jädraås-Svartbäcken nedre, ej känt Hamrångefjärden-Norrsundet
• Elektrifierad: Nej
• Fjärrblockering: Nej
• ATC: Nej
• Trafikeringssystem: SÄO Jädraås-Svartbäcken nedre, sidospår/växling Hamrångefjärden-Norrsundet
• Hastighet: 40 km/h Jädraås-Svartbäcken nedre, 30 km/h Hamrångefjärden-Norrsundet

Historia

Av smalspåriga Dala-Ockelbo Norrsundets Järnväg (DONJ) finns två kvarlevor, dels museijärnvägen Jädraås-Tallås och dels den numera normalspåriga godsbanan mellan Hamrångefjärden och Norrsundet.

Flygfoto över DONJ:s västra slutstation Linghed 1929. DONJ:s stationshus i två våningar skymtar bland träden ovanför vattnet i toppen av bilden. I början av 1900-talet var verksamheten omfattande med sågverk och uppfordringsverk för timmer som flottades till platsen. I dag är det skog på platsen. Foto Järnvägsmuseet.

En järnväg för järn och trä

Järnvägens upprinnelse var transporterna av malm från gruvan i Vintjärn till Ockelboverkens olika järnbruk i bland annat Jädraås och Wij. En järnväg istället för de väderberoende och arbetskrävande malmfororna skulle rationalisera transporterna väsentligt. Den första sträckan Vintjärn-Lilla Björnmossen öppnades 1876 för de egna malmtransporterna. Man valde spårvidden 891 mm.

Järnvägen förlängdes sedan österut till Tallås 1880 och Jädraås 1881. Tidigt hade Ockelboverken planerat ansluta banan till Norra stambanan vid Ockelbo, men detta blev inte verklighet förrän 1890. Två år tidigare hade banan även förlängts västerut från Vintjärn till Linghed i Svärdsjö socken i Dalarna. Svärdsjöborna var kända under benämningen "kråkor" och banan kallades ibland "kråkbanan".

Vid det här laget hade bolaget utvidgat sin verksamhet med sågverk, och framöver skulle skogsprodukterna bli väl så viktiga för banan. Tillstånd för allmän persontrafik för hela banan fick man inte förrän 1897 - viss persontrafik hade då dock förekommit i ett par år.

Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg

När hela sträckan Linghed-Norrsundet stod färdig och transporterade både gods och resenärer 1897 kunde tågen bestå av vagnar från sex olika bolag. För varje ny etapp av järnvägen hade nämligen ett nytt bolag bildats och fått trafiktillstånd - ägaren var dock densamma, numera Kopparfors AB. Man fick tillstånd från högsta ort (på denna tid HM Konungen) att betrakta järnvägen som en enda. Formellt blev det fortsättningsvis ändå två bolag men all materiel märktes med samma namn; Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg. Under årens lopp blev sedan järnbrukens transporter allt mindre i takt med att bruken lades ned och skogsprodukterna allt mer dominerande.

DONJ 8 med timmervagnar i Linghed 1954. Foto Stig Eldö/Jörnvägsmuseet.

Kraftiga ånglok

1910 levererade Atlas tre ånglok som är de starkaste smalspåriga ånglok som funnits i Sverige

Till de tunga transporterna av malm och ved krävdes stor dragkraft. 1910 levererade Atlas tre ånglok som är de starkaste smalspåriga ånglok som funnits i Sverige, DONJ nr 1, 8 och 12. De var av så kallad Mallet-typ med två treaxliga boggier.

De första dieselloken inköptes i slutet av 1950-talet men dessa kunde aldrig ersätta ångloken helt - för att motsvara ett Malletlok krävdes tre diesellok i de tyngsta tågen. Senare köpte och hyrde man diesellok av typerna T2p och Z4p från andra smalspårsjärnvägar.

DONJ diesellok 4+3 med timmertåg i Jädraås 1958. Foto O W Larsson/Jörnvägsmuseet.

Nedläggning

Persontrafiken mötte konkurrensen från bil och buss precis som överallt annars och den drogs först in mellan Jädraås och Norrsundet år 1948. 1959 försvann den helt från DONJ. 1964 blev järnvägen på nytt den "bruksbana" den var från början, det vill säga den var enbart till för ägarens eget transportbehov som nu i huvudsak var skogsråvara till Norrsundet. 1968 lades järnvägens västra del mellan Linghed och Jädraås ned helt, medan Jädraås-Norrsundet blev kvar i ytterligare två år.

Museijärnvägen Jädraås-Tallås

Föreningen "891-Järnvägarnas Museisällskap" bildades 1961 och inledde sin verksamhet med att överta ångloket Korsån som ursprungligen kom från en bibana till DONJ (Vintjärn-Åg) men nu fanns i Dannemora. Till en början hade man sin verksamhet vid den då smalspåriga järnvägen där (se Örbyhus-Hallstavik), men sedan DONJ lagts ned väster om Jädraås 1968 fick man tillstånd av Kopparfors att disponera banan mellan Jädraås och Tallås. Regelbunden museitrafik inleddes 1972 och 1975 bytte föreningen namn till Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg (JTJ). En hel del av den rullande materielen och byggnationerna i bland annat Jädraås överläts till JTJ. Bland annat finns två av de tre Malletloken bevarade hos föreningen.

Banan till Norrsundet breddas, läggs ner och öppnas igen

Det sista ordinarie tåget bestående av lok nr 8, två diesellok och 29 timmervagnar gick till Norrsundet den 2 oktober 1970. För att bibehålla järnvägsanslutningen till Norrsundet hade man beslutat bredda banan mellan Hamrångefjärden (där anslutning till Ostkustbanan skapades) och Norrsundet. Trafiken upprätthölls med överföringsvagnar från Hamrångefjärden till Norrsundet en tid - sedan breddades banan under sommaren 1971. Efter breddningen kördes tågen av SJ (sedermera Green Cargo) men först 1997 övergick banan i statlig ägo. 

Efter att massafabriken i Norrsundet lagts ned 2009 minskade godstrafiken på banan och upphörde helt 2011. Trafikverket beslutade senare att stänga banan från och med tidtabellsskiftet i december 2014. I maj 2018 återupptogs dock godstrafiken då Hector Rail började köra godståg till Norrsundet, där hamnen fungerar som lagringsplats för det biobränsle Stockholms Exergi använder. Trafiken har dock varit liten och banan som tidigare hade trafikeringssystem S (spärrfärd) trafikeras nu som sidospår.  

Lok 2 "Korsån" vid stationen i Jädraås 1992. Foto Markus Tellerup.

Trafik

Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg kör museitåg Jädraås-Tallås-Svartbäcken nedre sommartid.

Godstrafiken Hamrångefjärden-Norrsundet återupptogs i maj 2018 då Hector Rail började köra biobränsle för Stockholms Exergi. Trafiken är dock bara sporadisk.

Lok 4 "Sigbjörn" med tåg Tallås-Jädraås i augusti 1990. Foto Markus Tellerup.

Beskrivning

Jädraås-Tallås-Svartbäcken nedre

I Jädraås (Jås, 0 km/km 41) har museiföreningen Jädraås-Tallås Järnväg sin hemvist och sina lokstall och verkstäder. Jädraås var även på DONJ-tiden en betydande station - här fanns förutom verkstäderna även bolagets administration från 1884 och framåt. Åbo (Åbo, 1 km/km 41) hållplats passeras. Vid station Pallanite (2 km/km 39) sker tågmöten när trafiken är intensiv. Pallanite fungerade inte som hållplats under tiden av ordinarie trafik, däremot fanns här en lastplats med samma namn. Det nuvarande stationshuset kommer från Stora Björnmossen och mötesspåret har byggts av museiföreningen. Namnet Pallanite har finskt ursprung och betyder svedjeängen - i området bosatte sig många finnar under 1600-talet.

Finkelboda (Fia, 3 km/km 38) hållplats passeras, liksom Åbo anlagd av museijärnvägen. Banan följer Jädraån uppströms. Vid Itranite (4 km/km 36) fanns en lastplats där stockar flottade på Jädraån lastades över på godsvagnar. Denna lastplats liksom Pallanite lades ned 1955 när flottningen på Jädraån upphörde. Tallås (Tås, 4 ½ km/km 36,5) station upphörde att fungera som station 1955 då alla sidospår revs upp och det blev hållplats fram till persontrafikens nedläggning fyra år senare. JTJ har sedan återuppbyggt sidospåret och även anlagt en vändskiva. Från Tallås finns ett kort stickspår till Tallås Grusgrop. Café Mallet i stationshuset serverar de resenärer som gör uppehåll här.

Tallås var länge ändpunkt för museitrafiken men spåret blev aldrig upprivet fram till Svartbäcken nedre (Svbn, 6 km/km 35). Den nödvändiga upprustningen av sträckan dit blev klar år 2000 och sedan dess kan tågen fortsätta dit. Ett sidospår för rundgång med loket har byggts.

Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg fortsatte på sin tid västerut från Svartbäcken och passerade Stora och Lilla Björnmossen, Rysjön och Vintjärn. Banans västliga ändpunkt var Linghed.

Åt andra hållet, dvs från Jädraås, fortsatte DONJ österut förbi Flaxen och Brattfors, sedan upp till Wij bruk och Ockelbo där den korsade Norra stambanan. Mellan Wij bruk och Ockelbo fanns en tredje skena för normalspårståg. Från Ockelbo passerade den Gäveränge, Östby, Vittersjö och Åbydal innan den korsade Ostkustbanan och sedan fortsatte mot Norrsundet.

Hamrångefjärden-Norrsundet

Det före detta stationshuset i Norrsundet i september 2004. Foto Christian Tellerup.

Den numera normalspåriga banan tar av från Ostkustbanan vid dess mötesstation i Hamrångefjärden (Hfj, 0 km). Station Hamrångefjärden låg före breddningen inte längs DONJ:s huvudlinje utan nåddes via ett 600 meter långt sidospår från Åbydal. I Hamrångefjärden fanns en överföringsramp varifrån normalspåriga vagnar kunde transporteras via Åbydal till Norrsundet. Vid breddningen byggdes en ny anslutande linje mot nordost till den gamla huvudlinjen, men sedan går banan på DONJ:s gamla banvall. På persontrafiktiden fram till 1948 fanns en hållplats i Totra (3 km). I Norrsundet (Ndt, 6 ½ km) står stationshuset från 1895 kvar och banan fortsätter till hamnen och industriområdet där massafabriken tidigare låg.

Den då 102-åriga ångvagnen "Majorn" vid Jädraån i augusti 1990. Majorn användes i huvudsak för DONJ:s egna transporter men gick främst på 20-talet även i reguljär trafik mellan Åbydal och Norrsundet. Foto Markus Tellerup.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Jan-Olov Svensson: DONJ. En beskrivning av den rullande materielen, 1992
- Rolf Sten: Från inlandet till kusten, 1988
- Stefan Olsson: Jädraås-Tallås Järnväg, en presentation, 2:a upplagan 1995
- Rolf Sten: Under 100 år. Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg DONJ 1897-1997, Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg 1997
- Johanna Alskog: En museijärnväg i järnriket Gästrikland, tidskriften Tåg nr 8/1997
- Rikard Johansson: Jädraås-Tallås Järnväg passerar Tallås, tidskriften Tåg nr 4/2000
- Historiskt.nu om Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg
- Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg