Bg/Bs

GBJ Bs 4 i Borås 1936. Foto Tore Westerman/Järnvägsmuseet.

Fakta

• Status: Utgången
• Typ: Ellok
• Axelföljd: Bo'Bo'
• Längd: 11900 mm
• Tjänstevikt: 68 ton
• Max axellast: 17 ton
• Effekt: 4 x 294 kW = 1176 kW
• Startdragkraft: 118 kN (Bs), 176 kN (Bg)
• Hastighet: 100 km/h (Bs), 65 km/h (Bg)
• Tillverkare: Asea
• Byggår: 1936, 1939
• Byggt antal: 8 (Bs), 2 (Bg)
• Ursprunglig nummerserie GBJ: 1-7, 10 (Bs), 8, 9 (Bg)
• Ursprunglig nummerserie SJ: 567-574 (Bs), 575, 576 (Bg)
• Tillhörde: GBJ, SJ

Ellok för Göteborg-Borås Järnväg

I mitten av 1930-talet hade Göteborg-Borås Järnväg (GBJ) bestämt sig för att elektrifiera banan och man beställde nio ellok från Asea. GBJ hämtade inspiration från Schweiz till de nya loken och kombinationen av både ny och beprövad teknik ledde till ett boggielok som såg ut som ett D-lok.

Inspiration från Schweiz

Loken hade många likheter med SJ:s D-lok både när det gällde konstruktion och utseende men lokkorgen var något kortare och på sidorna tillkom det extra luftintag. På en viktig punkt skilde sig dock de nya loken åt - GBJ hade hämtat inspiration från schweiziska boggielok och ville ha en modernare framdrivning än D-lokens koppelstångsdrift. Därför fick loken boggier med hålaxeldrift och en drivmotor för varje axel. Motorerna var monterade i boggien och drev via kuggväxlar hålaxlar som omslöt hjulaxlarna så att det var ett visst spelrum. Kraftöverföringen från hålaxel till hjul skedde med fjädrande element. Hålaxeldrift var dyrare och mer underhållskrävande men skyddade motorerna från skador.

Hålaxeldrift var nytt för Sverige vid den här tiden och konstruktionen hämtades från det schweiziska företaget Société Anonyme des Ateliers de Sécheron (SAAS) som redan på 1920-talet hade börjat tillverka delar till ellok. Loken blev alltså delvis ett samarbete mellan Asea och SAAS när det gällde framdrivningen. I övrigt var Asea huvudleverantör och stod för den elektriska utrustningen medan lokkorgar och andra mekaniska delar tillverkades av Nohab.

Två serier

Loken delades i två serier avsedda för persontåg respektive godståg

Loken delades i två serier avsedda för persontåg respektive godståg. De två Bg-loken var växlade för godståg (utväxling 16:87) och hade en högsta hastighet på 65 km/h, medan de sju Bs-loken var växlade för persontåg (utväxling 22:82) och kunde köra i upp till 100 km/h.

Förutom utväxlingen var de två lokserierna lika. Loken levererades till GBJ 1936 då elektrifieringen av banan Göteborg-Borås var färdig. Tack vare ökande trafik beställde GBJ senare ett tionde lok (av Bs-typen) som levererades av Asea 1939, denna gången med mekaniska delar från Motala Verkstad.

Elektrifieringen av GBJ gjorde att många ånglok blev överflödiga. På den här bilden från Borås 1937 ska Bg 8 ta med ånglok av bl a typerna Ca och Cb på den sista resan. Foto Järnvägsmuseet.

Hamnade hos SJ

Göteborg-Borås Järnväg förstatligades 1940 och loken togs över av SJ. Loken fick behålla sina littera men fick nya nummer, 567-574 för Bs samt 575 och 576 för Bg. Även efter övertagandet användes loken i tågen Göteborg-Borås men också på andra sträckor som Göteborg-Strömstad och Göteborg-Alingsås.

Som man kan se på den här bilden från Strömstad 1952 så användes Bg/Bs-loken även på banan Göteborg-Strömstad under SJ-tiden. Sovvagnarna användes i nattågen till Strömstad. Foto Järnvägsmuseet.

Orolig gång

På den kurviga banan Göteborg-Borås var hastigheten inte så hög och loken hade fungerat ganska bra. När SJ i slutet av 1940-talet satte in loken på banan Varberg-Borås-Herrljunga blev det dock tydligt att loken hade dåliga gångegenskaper speciellt i högre hastigheter. Boggierna hade fått en återställningsanordning med fjädrar för att förbättra gångegenskaperna, men gången var trots det slängig och orolig och ansågs påverka spåret negativt. Loken led även av oljeläckage från glidlagren.

Den 17 september 1940 inträffade en svår tågolycka vid Gubbero i Göteborg. Två persontåg kolliderade och nio personer omkom. Bägge de inblandade loken Bs 568 och Ds 206 reparerades. Foto Järnvägsmuseet.

Slopning

Bg- och Bs-loken fortsatte att tjänstgöra i Göteborgsområdet under 1950-talet. 1959 erbjöd SJ östtyska DR att köpa loken men det blev aldrig någon affär.

I början av 1960-talet beslöt SJ att loken skulle slopas. Nya loktyper hade tillkommit och Bg- och Bs-loken sågs som udda. De tio loken skrotades under åren 1962-1965.

SJ Bs 568 i Göteborg 1954. Foto Stig Eldö/Järnvägsmuseet.

En ögonblicksbild från 1950-talet med Bg 575 som en av aktörerna. Foto G:son/Järnvägsmuseet.

Mer om loktypen

- Tore Nordin m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
- Bertil Thulin (red) m fl: Göteborg-Borås Järnväg, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 62