Gävle-Söderhamn-Hudiksvall-Sundsvall

Ostkustbanan*

Snabbtåget Umeå-Stockholm har just lämnat Sundsvall på väg söderut den 25 april 2015. Tåget utgörs av X55 3349. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Trafik: Person- och godstrafik
• Öppnad: 1923-1927
• Spårvidd: 1435 mm
• Längd: 220 km
• Dubbelspår: Nej (förutom Gävle C-Strömsbro tillsammans med Norra stambanan)
• STAX: D2 - 22,5 ton
• Elektrifierad: Ja
• Fjärrblockering: Ja
• ATC: Ja
• Trafikeringssystem: H
• Hastighet: Upp till 200 km/h

Historia

När beslut fattades om en stambana genom Norrland på 1870-talet gjorde bland annat försvarsstrategiska skäl att den inte drogs längs den militärt sårbara kusten utan en bra bit in i landet. Det skulle komma att dröja närmare 50 år innan en nord-sydlig järnväg förband kuststäderna Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand.

Många öst-västliga järnvägar

Men samtliga kuststäder fick järnväg betydligt tidigare: Gävle redan 1858 i form av Gävle-Dala Järnväg, Söderhamn 1861 med en järnväg till Bergvik, Hudiksvall 1860 till Forsa, Sundsvall 1874 till Torpshammar och något senare (1893) Härnösand till Sollefteå. 1897 hade också Dala-Ockelbo Norrsundets Järnväg (DONJ) byggt ut banan från Linghed-Ockelbo till Norrsundet. Alla dessa banor hade en mer eller mindre öst-västlig sträckning.

Järnvägarna från Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall förstatligades redan på 1880-talet och utbyggdes västerut så att de anslöt till Norra stambanan vid Kilafors, Ljusdal respektive Ånge. Smalspåret från Ockelbo till Norrsundet var ytterligare en anslutande järnväg. På detta sätt fanns goda möjligheter att föra ut gods från inlandet till kusten - företrädesvis skogsråvara. Det var besvärligare för gods och resenärer att ta sig med tåg t.ex. från Stockholm till någon av kuststäderna eller mellan dem. Till detta användes i hög grad kustsjöfarten.

Ostkustbanan blir äntligen byggd

Den första banan längs Norrlandskusten som gick i nord-sydlig riktning var den smalspåriga 891 mm-banan från Hudiksvall till Bergsjö (Norra Hälsinglands Järnväg), en fyra mil lång enskild järnväg som öppnades 1896. År 1898 bildades så en kommitté med representanter från kommuner och län längs kusten med syfte att få till stånd den efterlängtade Ostkustbanan (OKB). Diskussioner kring finansieringen gjorde dock att det dröjde ända fram till 1916 innan banan började byggas och arbetet försenades sedan ytterligare. OKB var visserligen en separat organisation skild från SJ men ägdes och finansierades till stor del av staten.

Personvagnarna beställdes nya från Tyskland och var helt byggda i stål, något som var nytt vid den tiden.

Den nämnda banan mellan Bergvik och Söderhamn utbyggdes efter förstatligandet till sträckan Kilafors-Söderhamn-Stugsund (se Kilafors-Söderhamn). Den första etappen av Ostkustbanan, som öppnades 1923, kom att bli en fortsättning på denna bana från Stugsund ner till Ljusne. På motsvarande sätt fick banan från Ljusdal en fortsättning från Hudiksvall till Iggesund året därpå. Efter ytterligare några etappvisa invigningar stod till slut hela Ostkustbanan färdig och invigdes den 1 november 1927. Det var vid den tiden ett av de sista stora järnvägsbyggena i Sverige. Restiden mellan Stockholm och Sundsvall var i början omkring sju timmar som minst.

Kort tid som enskild järnväg

OKB:s rullande materiel var delvis en del av de statliga lånen till banan, varför man bland annat övertog ånglok typ A och E från SJ. Man skaffade även några egna lok, bland annat ett par persontågslok typ H som var en vidareutveckling av Bergslagernas Järnvägars lyckade H3-lok. Personvagnarna beställdes nya från Tyskland och var helt byggda i stål, något som var nytt vid den tiden. De hade karaktäristiska insvängda gavlar och målades i en egen olivgrön färgsättning. Efter tysk förebild byggde AB Svenska Järnvägsverkstäderna också två restaurangvagnar till OKB.

Restaurangvagnen BCort 73 i Gävle 2006. Vagnen finns bevarad hos Järnvägsmuseet i Gävle. Karaktäristiskt för OKB:s vagnar var de avsmalnande ändpartierna.

OKB ingick tillsammans med Uppsala-Gävle och Gävle-Ockelbo Järnvägar i ett gemensamt trafikförbund. Redan 1933 övertogs förbundets trafik av SJ - OKB:s tid som självständig järnväg var således kort. Den första tiden under SJ var banans trafik relativt oförändrad. Däremot innebar elektrifieringen (som blev klar 1957) att fler och snabbare snälltåg kunde införas. År 1968 genomfördes en trafikreform i hela landet med nedläggning av många mindre stationer. Istället satsades på expresståg - för Ostkustbanans del bl.a. ett genomgående dagtåg mellan Stockholm och Umeå under namnet Ådalen.

Nybyggnationer på 1990-talet...

Vissa omläggningar av kurviga sträckor gjordes under 70- och 80-talen men de första riktigt stora satsningarna på banan gjordes under 90-talet i samband med att X2000-trafik infördes. Sammanlagt förkortades banan med omkring 15 kilometer med de nya sträckningarna Åänge-Söderhamn, Söderhamn-Enånger och Iggesund-Idenor.

Ett godståg vid den nybyggda Norralatunnelns norra mynning vid Losesjön. Foto i september 2003, Martin Oscarsson.

Snabbtågen behöver nu knappt 3 1/2 timme för sträckan Stockholm-Sundsvall. Under 1990-talet har även den lokala trafiken på banan i viss mån återupplivats. Länstrafikbolaget X-Trafik kör numera det s k X-Tåget även på Ostkustbanan och flera mindre orter som Ljusne, Iggesund och Gnarp har med det återfått persontrafik på järnväg.

...som fortsätter på 2000-talet

För att klara trafikökningen efter öppnandet av Botniabanan fortsätter investeringarna längs Ostkustbanan. På sträckan Gävle-Sundsvall har det byggts sju nya mötesstationer. Hösten 2009 påbörjades bygget av de första och 2020 invigdes den sista i raden, Dingersjö. Denna förlängda mötesstation (2,5 km) har även fått en hållplats för regionaltågen och är en del av en lite större omläggning som dessutom omfattar en ny bro över Ljungan. Linjen har byggts som en första del av ett tänkt dubbelspår hela vägen Njurunda-Sundsvall.

En helt ny dubbelspårig järnväg planeras på den fyra mil långa sträckan Gävle-Kringlan (Axmartavlan). Banan får en ny, västlig utfart i Gävle och följer sedan stort sett E4:ans sträckning norrut. Även detta projektet är en del av en framtida dubbelspårig järnväg Gävle-Sundsvall som ska tillåta tågtrafik i upp till 250 km/h. Läs mer på trafikverket.se.

Många resenärer på stationen i Sundsvall 2014. I Sundsvall ansluter Norrtågs tåg till bl a Östersund/Storlien och Umeå. Foto Frederik Tellerup.

Trafik

Persontrafiken domineras av SJ:s snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall/Umeå. Snabbtågen består vanligtvis av motorvagnar typ X55 ("SJ 3000"). Banan trafikeras även av SJ:s loktåg/nattåg Stockholm-Duved och Stockholm-Umeå.

Nattågen mot övre Norrland (Luleå/Narvik) körs av Vy.

Mellan Gävle och Sundsvalls västra kör även X-Trafik sina Reginatåg typ X50/X51 - "X-Tåget" - med uppehåll även på några mindre stationer.

Godstrafiken domineras av Green Cargo huvudsakligen med ellok typ Rd2 och Rc4. På sträckan Iggesund-Sundsvall ses bl a Hector Rails 142-lok med skogsråvara till Iggesunds pappersbruk.

Gävle C ligger vackert vid Gavleån. Ett X55-tåg (SJ 3000) väntar på avgång. Foto 2014, Frederik Tellerup.

Beskrivning

Strax norr om Gävle Central (Gä, 0 km/km 114) löper spår i fyra riktningar. Det minst trafikerade är industrispåret ut till hamnområdet Fredriksskans. Två spår svänger västerut mot Storvik, två spår leder åt motsatt håll till godsbangården och lokverkstaden och däremellan två norrgående spår i en sänka. Detta är Ostkustbanans och Norra stambanans gemensamma dubbelspår som går i en båge runt gods- och lokbangårdarna. Vid godsbangårdens norra ände - i Strömsbro (Smo, 3 km/km 117) - svänger stambanan mot nordväst medan den nu enkelspåriga Ostkustbanan fortsätter rakt norrut. I utkanten av Gävle ligger mötesstationen Hilleby (Hly, 7 km/km 121). Den något enformiga färden genom den gästrikska blandskogen tar vid. Till en början har banan Hillesjön på höger sida och Mårdängssjön till vänster. Station Trödje (Tdj, 17 km/km 131) passeras efter en stund.

Vid Hamrångefjärden (Hfj, 30 km/km 144) går banan en kort stund nära en av Bottenhavets vikar. Här ansluter en sidobana till Norrsundet en halvmil mot nordost. Efter Hamrångefjärden följer ett lite öppnare landskap, men bara för en kort tid. Den nedlagda Bergby (33 km/km 147) station passeras. Norr om Bergby anläggs en ny mötesstation som får namnet Kringlan (Krl, 38 km/km 152). Axmarby (Ax, 43 km/km 157) är sista mötesstation som passeras före gränsen till Hälsingland. Axmarsbruk (48 km/km 162) hade tidigare station och som namnet berättar är detta ett av de många före detta små brukssamhällena i området.

Gammalt och nytt i Söderhamn

Från Ostkustbanans tillkomst till 1995 fungerade stationen från 1886 (se Kilafors-Söderhamn) som Söderhamns huvudstation. Ovan ses ett Intercitytåg mot Sundsvall stå inne på stationen i juni 1992. En lokomotor typ Z67 växlar på bangården. Fotot är taget från utsiktstornet Oscarsborg. Se även Veckans bild 154.


I samband med att Ostkustbanan fick en ny sträckning väster om staden 1997 byggdes en ny station en bit utanför centrum. Stilen är ganska typisk för den moderna stationsarkitekturen med ett hus vid en väg "ute på prärien". Foto 2004.

I Hälsingland följer Sunnäsbruk (Säu, 55 km/km 169) och därefter Vallvik (Vv, 65 km/km 179). Vallvik har ett av kustens många pappers- och massabruk och spåranslutningen dit ses på höger sida. I Åänge (Åä, 67 km/km 181) ses åter ett spår vika av på höger sida efter att Ljusnan korsats. Detta är Ostkustbanans gamla spår genom Söderhamn och ligger kvar till Stugsund.

Den gamla sträckningen slingrade sig genom kustbebyggelsen fram till och genom Söderhamn. Den nya enkelspåriga banan från 1997 går däremot rakt norrut. De lokala tågen (X-Tågen) gör uppehåll omedelbart efter Åänge vid Ljusne (Lse, 67 km/km 181) hållplats och sedan passeras mötesstationen Gussi (Gui, 70 km/km 184). Linjen går i tunnel under Hällåsen och genom Söderhamns västra utkanter. Stadens nya station - Söderhamns västra (Shv, 78 km/km km 193) - ligger en bit bort från centrum. Tillägget "västra" annonseras inte eftersom det är Söderhamns enda station för resande. Helt nära stationen är vi åter inne på den gamla sträckningen. Det gamla spåret ligger delvis kvar men ansluter ej till den nuvarande linjen. Här finns även ett spår till industriområdet Granskär. Banan från Kilafors ansluter västerifrån.

Några kilometer utanför Söderhamn rullar tåget åter in på en nybyggd linje. Den gamla linjen gjorde en sväng längre in i landet via Trönö medan den 29 kilometer långa nya banan - som invigdes 1999 - går rakt norrut parallellt med E4:ans sträckning. Den nya linjen är enkelspårig men har nu tre mötesstationer: Källene (Käe, 81 km/km 209) kom till i början av 2010-talet medan Losesjön (Lsn, 90 km/km 218) och Myra (Myra, 101 km/km 229) fanns med från början. Den raka sträckningen och den höga hastigheten som banan medger har ett pris: Istället för att mjukt följa landskapet skär järnvägen som en skarp kniv genom naturen, till stor del antingen nere i skärningar eller genom tunnlar. Norralatunneln (3850 m) mellan Söderhamn och Losesjön är en av Sveriges längsta järnvägstunnlar. Nära Enånger finns en kortare tunnel om 475 meter. Vid Enånger (107 km/km 235), som tidigare var station, är vi tillbaka på den gamla bansträckningen. Den nya mötesstationen Boda (Boda, 111 km/km 238) passeras. Kyrksamhället Njutånger (116 km/km 243) med sin väl synliga klockstapel förlorade däremot stationen redan på 1950-talet. Den myckna "ånger" som ingår i ortsnamnen längs just Ostkustbanan kommer från ett gammalt ord för havsvik.

I Iggesund (Id, 119 km/km 247) stannar sedan X-Tågen för uppehåll. Iggesund är en anrik bruksort och det ännu aktiva pappersbruket och spåranslutningen dit ses på höger sida. Mellan Iggesund och Idenor strax utanför Hudiksvall (Hkl, 132 km/km 260) lades linjen om 1994 - även här med en ny tunnel, den halvkilometerlånga Idenortunneln. På väg in i Hudiksvall anslöt förut banan från Ljusdal på vänster sida men dess spår är upprivet den sista biten. I Hudiksvall har ostkustbanan närkontakt med just ostkusten och utfarten norrut bjuder på flera egenheter: Omedelbart norr om stationen passeras de röda hamnbodar som är något av stadens kännemärke. Till skillnad från Söderhamn går järnvägen sedan mycket centralt genom staden - så till den grad att den passerar inte bara under utan rakt igenom Stadshotellet. Därefter går järnvägen längs den centralt belägna Lillfjärden.

Ett södergående snabbtåg med X2 2015 främst passerar sjöbodarna i Hudiksvall strax före stationen. Till höger syns tunneln genom Stadshotellet. Foto i april 2015, Markus Tellerup.

Sedan fortsätter färden alltjämt genom ett skogsdominerat landskap. Banans sträckning är här i stort sett densamma som den ursprungliga smalspårsbanan mellan Hudiksvall och Bergsjö som nämndes ovan. En bit norr om Via (Via, 143 km/km 271) böjde denna bana mera västerut mot Bergsjö. OKB går rakt norrut, förbi den nya mötesstationen Stegskogen (Sten, 147 km/km 275) upp till Harmånger (Håg, 156 km/km 284). När OKB invigdes tog man över NHJ och lade ner huvuddelen av den - genom ett nybygge på 4 kilometer omvandlades den istället till en 20 km lång anslutande linje från Harmånger till Bergsjö. Linjen behöll sin 891 mm-spårvidd även under SJ-tiden fram till nedläggningen 1962. Norr om Harmånger har flera stationer tagits bort såsom Skarvtjärn (159 km/km 287) och Jättendal (163 km/km 291). Vid Jättendal öppnar sig landskapet och man har fina vyer över det lilla kyrksamhället till höger. Strax norr om Jättendal har den nya mötesstationen Åmyran (Åmy, 166 km/km 294) tillkommit.

Lokdragna persontåg är idag ovanliga på Ostkustbanan förutom enstaka nattåg. Här ett brokigt norrgående SJ-tåg på bron över Ljungan vid Njurunda den 25 juli 2006. Loket är Rc6 1404, ett av SJ:s två lok som på försök målades grå. Foto Mattias Eriksson.

Järnvägen går i en lång 180-graderssväng runt hela samhället Gnarp (Gnp, 176 km/km 304) där X-Tågen stannar för uppehåll. Tjärnvik (Tjä, 183 km/km 311) är ännu en av banans nya mötesstationer. Årskogen (Åkg, 188 km/km 316) ligger precis söder om gränsen till Medelpad. Ute vid kusten en knapp mil mot nordost ligger Galtström där en ny museijärnväg - Galtströmståget - är under uppblomstring i den gamla bruksmiljön. Flera sjöar passeras, de flesta små men Armsjön på höger sida är större. Mötesstation Gårdsjön (Gön, 196 km/km 323) byggdes 2012. Maj (Maj, 200 km/km 327) är sista mötesstation innan banan kommer in i de mera bebyggda kusttrakterna söder om Sundsvall. Njurunda kyrka står majestätiskt på en höjd på vänster sida. I Njurunda - en tidigare station - korsar banan Ljungan. Här har linjen rätats ut en aning och mötesspåret förlängts och tätorten Njurundabommen (Njb, 205 km/km 332) får dessutom en hållplats för regionaltågen hösten 2021.

Linjeplatsen Nolby (Nly, 207 km/km 334) passeras. (Från Svartvik (Sik, 211 km/km 338) och norrut följer järnvägen Sundsvallsbukten. I Svartvik håller föreningen Ostkustbanans vänner till. Längs banan finns en rad industrier. Här ligger linjeplatsen Stockviksverken nedre (Ston, 214 km/km 341). Vi ser Alnön på andra sidan vattnet innan vi svänger västerut in mot centrala Sundsvall. Den nya motorvägsbron som leder E4:ans trafik utanför centrum är ett nytt blickfång (öppnad 2014) till höger. Strax därpå når vi Sundsvall Central (Suc, 220 km/km 347) med godsbangård och slutligen järnvägsstationen. Det nuvarande stationshuset är från 1925 och kom till i samband med Ostkustbanan. Sundsvall fick dock sin första järnväg (till Torpshammar) redan 1874, den är idag en del av Mittbanan som fortsätter mot nordväst från den nuvarande stationen.

Sundsvalls stationshus från 1925 ritat av Folke Zettervall. Foto 2015, Markus Tellerup.

Två Reginatåg (Upptåget respektive X-Tåget) vid Gävle Central den 3 augusti 2014. Foto Frederik Tellerup.

Ostkustbanan passerade fram till 1997 förbi centrala Söderhamn - här Rådhustorget. Viadukten och även själva spåret har bevarats som minnesmärke. Foto 2015, Markus Tellerup.

X-Tåget mot Gävle, Tågkompaniet X51 204, i Hudiksvall 2003. Stadens eleganta stationshus i bakgrunden (ritat av Adolf W Edelsvärd) är många år äldre än Ostkustbanan - det invigdes 1888 i samband med att järnvägen från Ljusdal blivit statlig och breddad till normalspår. Foto Markus Tellerup.

Närmast Sundsvall går Ostkustbanan längs vattnet med utsikt över bland annat den nya Sundsvallsbron och bakom den Ortvikens pappersbruk. Foto 2015, Markus Tellerup.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Kjell Pallén (red.): Ostkustbanan 1927-1977, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 24, 1977
- Ulf Johansson: Längs spåret Stockholm-Sundsvall, SJ Stab Information och Anfang Förlag 1992
- Bernt Forsberg: Snälltåg på Ostkustbanan, tidskriften Tåg nr 4/1993
- Historiskt.nu om Ostkustbanan

Om Norra Hälsinglands Järnväg
- Historiskt.nu om Norra Hälsinglands Järnväg

Om Galtströms Järnväg
- Lars Granström: Ångan uppe i Galtström, tidskriften Tåg nr 10/2005
- Föreningen Galtströmståget

* Begreppets ursprungliga innebörd är sträckan Gävle-Härnösand. Trafikverket använder det dock numera för sträckan Stockholm-Sundsvall. För övriga delar, se Stockholm-Uppsala och Uppsala-Gävle.