D/Dg/Dk/Ds/Du m fl

D 109 som museilok i Kolforsen 2006. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Status: Utgången
• Typ: Ellok
• Axelföljd: 1'C1' (1'D1' för Dg2)
• Längd: 13000 mm
• Tjänstevikt: 80,4 ton (Du)
• Max axellast: 17 ton (Du)
• Effekt: 1840 kW (Du)
• Startdragkraft: 160 kN (Du)
• Hastighet: 70-120 km/h beroende på variant, se nedan
• Tillverkare: Asea
• Byggår: 1925-1943
• Byggt antal: 333
• Ursprunglig nummerserie (SJ): 101-150, 153-162, 171-245, 291-391, 401-447, 535-550, 555-566, 577-581, 594-599 + övertagna från privatbanor: 718-729
• Tillhörde: SJ, BJ, DJ

Det dugliga D-loket

Under 1920-talet sköt elektrifieringen av de svenska järnvägarna fart. SJ:s första ellok var de tvådelade Oa-loken som byggdes för Malmbanan. På stambanorna längre söderut var de loken inte lika lämpliga och därför behövde man ta fram nya loktyper.

SJ satte ihop en grupp som studerade olika förslag och loktyper utomlands, bland annat i USA och Schweiz. Till sist fastnade man för ett koppelstångslok med tre drivhjul och ett löphjul i vardera ände och 1923 beställde SJ 50 lok av Asea. Asea hade huvudansvaret och svarade för elutrustningen, medan AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Nohab och Motala Verkstad tillverkade lokens mekaniska delar. Därmed var större delen av den svenska lokindustrin inblandade i leveranserna.

Snälltågslok och godstågslok

Loken delades i en serie med snälltågslok, Ds, och en med godstågslok, Dg (från början angavs dock endast littera D på loken - märkningen med Dg och Ds gjordes först på 1930-talet). Ds-loken hade en utväxling som tillät högre hastighet, 90 km/h mot 70 km/h för Dg.

De första loken levererades försommaren 1925 och provkördes på Malmbanan innan de 1926 placerades i Stockholm då elektrifieringen av Västra stambanan Göteborg-Stockholm var klar.

333 lok

D-loken visade sig vara en lyckad konstruktion och nya beställningar följde så att totalt 333 lok tillverkades fram till 1943. De första loken hade träkorg medan senare lok fick nitad stålkorg. En lång rad varianter uppstod (se lista nedan).

De många D-loken satte under lång tid sin prägel på de svenska järnvägarna. Den långa lokserien överträffas bara av Rc-loken.

Privatbane-lok

Även två privatbanor, Dalslands Järnväg och Bergslagernas Järnvägar, köpte under 1930-talet några D-lok. När dessa järnvägar förstatligades 1948 övertogs loken av SJ. De fick littera Dk2 och Dr2 (utväxlingen byggdes senare om och litterat ändrades då till Dk). Lokens utseende skilde sig från SJ-loken genom att den övre delen av fronten lutade lite bakåt.

Starkare motor och multipelutrustning

De flesta D-lok byggdes under 1950- och 60-talen om till Du genom att starkare motorer sattes in i loken. Många lok fick också multipelutrustning för att kunna dra tyngre godståg och littererades om till Du2. Det var dock inte första gången D-lok utrustades för multipelkörning. Faktum är att de femtio första D-loken (nummer 101-150) hade levererats med multipelutrustning på 1920-talet men den togs senare bort eftersom SJ vid den tiden inte tyckte att den behövdes. Dörrarna och övergångsbryggorna i lokens fronter var för övrigt avsedda just för att lokpersonalen skulle kunna gå mellan två multipelkopplade lok.

Slopning

Lok som inte byggts om slopades under 1960- och 1970-talen, medan de sista Du2-loken användes ända fram till 1988. Flera olika D-lok finns bevarade som museilok, däribland det första loket D 101.

Du2 302 som museilok i Gävle 1988. Foto Markus Tellerup.

Mer om loktypen

- Tore Nordin m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
- Ritning på D med stålkorg, tidningen Allt om Hobby 6/1976