
Historia
En av Bergslagens många gruvor fanns i Stråssa. Den närmaste järnvägen var Frövi-Ludvika Järnväg (FLJ) och 1914 bestämde man sig för att bygga en bibana från Storå till Stråssa.
Ett eget bolag bildades för banan, men trafiken som inleddes 1915 sköttes redan från början av FLJ. Efter 1925 sköttes trafiken av TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds Järnvägar) som då tog över FLJ och 1938 blev Stråssabanan ett dotterbolag till TGOJ.
Nedläggning och återöppning
Gruvan i Stråssa lades dock ner 1923 och under 1930- och 40-talen var trafiken på banan tidvis helt inställd. 1959 återöppnades gruvan och banan rustades upp och elektrifierades. Optimismen i gruvbranschen var stor vid denna tid och flera tåg om dagen kunde rulla på banan. Som dragkraft användes bland annat ellok typ Bt. En del av tågen som skulle vidare till destinationer utanför TGOJ:s nät kördes av SJ och i dessa användes D-lok. Upp till tre lok lär ha använts i tågen för att få tillräcklig bromskraft i nedförslutet från Stråssa till Storå.
Gruvkris
På 1970- och 80-talen drabbades den svenska gruvbranschen av en djup kris. En vikande marknad och en allt starkare konkurrens från utlandet gjorde att gruvorna i Bergslagen fick slå igen en efter en. 1981 var det Stråssas tur och så gott som all trafik på banan försvann. Först 1987 lades dock banan ned formellt. I samband med avvecklingen av gruvan avelektrifierades banan men kontaktledningsstolparna lämnades kvar.
Järnvägen skulle dock komma till användning ännu en gång. 1992 började Lovisa Mines AB provbryta malm i Lovisagruvan strax söder om Stråssa och bolaget arrenderade banan och använde den för interna transporter upp till Stråssa. En Z64-lokomotor tjänstgjorde som dragkraft i de korta tågen. Denna trafik upphörde dock 1993.
Upprivning
Spåren låg kvar till hösten 2004 då banan slutligen revs upp.
Annons
Beskrivning
Banan utgick från vackert belägna Storå (Sr, 0 km) på linjen Frövi-Borlänge. Järnvägen gick i en kurva mot öster och vek sedan av norrut. Stråssa ligger betydligt högre än Storå och stigningen var kraftig. Efter några kilometer passerades Lovisagruvan och järnvägen fortsatte genom det lilla samhället Stråssa (7 km). Gruvan låg en bit norr om själva orten. De flesta av gruvans byggnader finns kvar.
Mer om banan
- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Lars Olov Lind: Bergslagens sista malmtåg, tidskriften Tåg 8/1993