(Linköping-) Bjärka Säby-Västervik

Tjustbanan

Y31 1423 som tåg Linköping-Västervik närmar sig Mormorsgruvan en varm julidag 2016. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Trafik: Persontrafik, ingen regelbunden godstrafik
• Öppnad: (Norsholm-) Åtvidaberg-Västervik 1878-1879, Bjärka Säby-Åtvidaberg 1906
• Spårvidd: 1435 mm (ursprungligen 891 mm, breddad 1959-1964)
• Längd: Bjärka Säby-Västervik 96 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: C2 - 20 ton
• Elektrifierad: Nej
• Fjärrblockering: Radioblock Bjärka Säby-Jenny, fjärrblockering Jenny-Västervik
• ATC: Ja
• Trafikeringssystem: R, med undantag för Jenny-Västervik som har system H
• Hastighet: Upp till 110 km/h

Historia

Intressen i Västervik väckte tankar om en förbindelse mellan staden och den nyligen beslutade Södra stambanan redan 1857. Planerna fördröjdes och först 1875 kom man överens om hur banan ungefärligen skulle dras. Den 9 kilometer långa och 1188 mm breda järnvägen mellan Bersbo och Åtvidaberg (byggd 1857) skulle inkorporeras i banan. Denna bana byggdes för att transportera malm från koppargruvorna i Bersbo till Åtvidabergs kopparverk.

Järnväg Norsholm-Västervik

Förbindelsen mellan stambanan och Västervik skulle byggas av två järnvägsbolag: Norsholm-Bersbo Järnväg (NBJ) respektive Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg (VÅBJ). Banorna skulle få spårvidden 891 mm vilken även banan mellan Bersbo och Åtvidaberg skulle byggas om till. Banan kom således att utgå från Södra stambanan vid Norsholm mellan Norrköping och Linköping. 1878 startade NBJ trafik från Norsholm till Bersbo liksom på den ombyggda banan från Bersbo till Åtvidaberg. I augusti 1879 öppnades även banan från Åtvidaberg till Västervik och genomgående trafik Norsholm-Västervik kom igång.

NBJ och VÅBJ hade gemensam förvaltning och även samordning av inköp, trafik med mera, för övrigt även tillsammans med Hultsfred-Västerviks Järnväg. Alla tre bolagen gick samman i bolaget Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NVHJ) år 1924. Bolaget tog sedan även över banorna Vimmerby-Ydre och Vimmerby-Spångenäs (nedlagda 1940 respektive 1958).

Bjärka Säby-Åtvidaberg

Bandelen mellan Bjärka Säby och Åtvidaberg var nära sammankopplad med Östra centralbanan - ÖCJ - som även skötte trafiken på banan. Banan invigdes 1906 och liksom ÖCJ:s huvudlinje mellan Linköping och Hultsfred byggdes den ursprungligen med normalspår. Se vidare Stångådalsbanan angående Östra centralbanan.

I Åtvidaberg fick alltså både smalspår och normalspår samsas och här fanns en ganska stor bangård och lokstall.

Smalspårsmetropolen Västervik får normalspår

Västervik blev naturligt nog något av ett centrum för den smalspåriga järnvägstrafiken i Småland och var för övrigt en ovanligt stor stad för att enbart ha smalspåriga järnvägar. NVHJ övertogs av staten år 1949. Redan ett drygt decennium tidigare hade rälsbussar införts i viss utsträckning men efter SJ:s övertagande kom dessa att dominera persontrafiken helt.

Västervik blev naturligt nog något av ett centrum för den smalspåriga järnvägstrafiken i Småland

Den stora förändringen kom dock när man beslöt att bygga om Åtvidaberg-Västervik till normalspår. Detta arbete påbörjades 1959 och avslutades 1964. I samband med detta lades den smalspåriga banan mellan Norsholm och Åtvidaberg ned. Tågen till Västervik utgår sedan dess från Linköping och går via Bjärka Säby till Åtvidaberg. Efter breddningen sattes rälsbussar av Y6/Y7-typ in i tågen.

Den smalspåriga järnvägen från (Växjö-) Hultsfred till Västervik breddades däremot inte. Eftersom den fyra kilometer långa sträckan mellan Jenny och Västervik var gemensam för banorna från Hultsfred respektive Åtvidaberg fick denna sträcka tre skenor med smalspårets ena skena innanför normalspårets. Detta treskensspår - i dag det enda i Sverige med trafik - finns fortfarande kvar och trafikeras förutom av Tjustbanans tåg även av museitågen på banan Hultsfred-Västervik.

En Y31-motorvagn viker av mot Västervik i Bjärka Säby den 24 juli 2016. Vid södra infarten till Bjärka Säby står museala semaforer kvar vid både Stångådalsbanan (i förgrunden) och Tjustbanan. Man kan också se dagens signalpunktstavlor (gul pil på röd botten) som är karaktäristiska för båda banorna som idag regleras med radioblockering. Foto Markus Tellerup.

Tjustbana med radioblockering

Under 1980-talet sattes Y1-motorvagnar in i persontrafiken. Från 1988 klassades banan som länsjärnväg vilket innebar att länstrafikbolagen fick ansvaret för persontrafiken. Banan fick namnet "Tjustbanan" efter området i norra Småland som den genomkorsar.

År 1995 infördes en förenklad typ av fjärrblockering som benämns radioblockering, eller numera System R, hos Trafikverket. Systemet skapades för att slippa personalkrävande tåganmälan samtidigt som investeringskostnaderna blev lägre än för vanlig fjärrblockering. Radioblockering finns även på Stångådalsbanan mellan Linköping och Rimforsa men har inte införts någon annanstans. Systemet gör att konventionella signaler och styrbara växlar saknas. Mötesstationernas växlar är istället uppkörbara i ena riktningen. Detta gör att hastigheten är max 40 km/h genom stationerna.

System R kommer de närmaste åren att ersättas av ERTMS och Tjustbanan beräknas få det nya trafikeringssystemet 2028.

Många inställda tåg

På senare år har persontrafikens framtid tett sig osäker. År 2003 påbörjades emellertid en ny avtalsperiod mellan de inblandade länstrafikbolagen (Östgötatrafiken och Kalmar Läns Trafik) och den nya entreprenören BK Tåg. Samtidigt slopades ett antal hållplatsuppehåll längs banan för att korta restiderna något. Några år senare drabbades dock persontrafiken på banan (liksom i viss mån även Stångådalsbanan) av stora problem. Många skadade och trasiga fordon ledde till att en del av tågen ersattes med buss. Fordonsbristen blev till sist så akut att persontrafiken ställdes in helt under vintern och våren 2010. Trafiken kom åter i gång i juni 2010 då nya Itino-motorvagnar sattes in, nu under namnet Kustpilen. Även efter detta har dock fordonsbrist varit ett problem.

Godstrafiken inskränkte sig på senare tid till ett tågpar varje vardag med importerad massaved från hamnen i Västervik till Rottneros bruk i Värmland. Tågen kördes av Tågåkeriet i Bergslagen (Tågab). Trafiken upphörde sommaren 2013 då veden började lossas på annat håll. I juni 2015 började dock godstågen åter rulla på banan - denna gången med sopor från Storbritannien som från hamnen i Västervik transporteras med tåg till ett värmeverk i Västerås. Trafiken upphörde dock redan efter ett halvår och sedan dess körs normalt inga godståg på banan.

Tåg mot Linköping stannar till i Överum 2014. Till höger kan man se en av Överums bruks byggnader. Foto Frederik Tellerup.

Trafik

Persontrafiken körs med dieselmotorvagnar typ Y31 och Y2. Trafiken kördes tidigare under namnet Kustpilen men är sedan december 2021 en del av Krösatågen. Kalmar Läns Trafik ansvarar för trafiken. Sommartid trafikeras sträckan Jenny-Västervik även av rälsbussar typ YP som trafikerar smalspårsjärnvägen Hultsfred-Västervik.

Ingen regelbunden godstrafik.

Kustpilen i form av en Y31-motorvagn inväntar avgång i Västervik 2014. Trafiken på Tjustbanan är nu en del av Krösatågen. Till höger i bakgrunden skymtar smalspårets bangård och verkstad. Foto Frederik Tellerup.

Beskrivning

Resan börjar i Linköping (Lp, 0 km) och följer sedan den före detta Östra centralbanan (numera Stångådalsbanan) till Bjärka Säby (Bsä, 20 km) station. Inga tåg stannar numera här utan det är bara en förgreningsstation där tågen mot Västervik svänger av österut från Stångådalsbanan. Inte heller hållplatsen med det fantasieggande namnet Mormorsgruvan (Mmg, 32 km/km 12) är längre i bruk. Namnet kommer av det närliggande gruvområdet där det största gruvhålet gick under namnet "Mormor".

Mötesstation Viresjö (Vsö, 33 km/km 13) passeras. Härifrån gick tidigare ett 7,5 km långt stickspår till sågverket i Viresjö (som egentligen ligger en bra bit söder om järnvägen). Spåret byggdes 1973 och revs upp 2005. Vid hållplats Basthagen (Bth, 37 km/km 17) stannar enstaka tåg. Åtvidaberg (Åvg, 39 km/km 19) är den enda större orten på vägen ner till Västervik. Någon mil norr om Åtvidaberg finns museijärnvägen Risten-Lakviks Järnväg som använder en bit av banvallen från gamla NVHJ, dock nu med spårvidden 600 mm.

Tåg mot Linköping i Åtvidaberg en augustikväll 2014. Foto Frederik Tellerup.

Stationen i den mindre orten Falerum (Fal, 56 km/km 58) är nästa uppehåll och används även för tågmöten. Uppehållen vid stationen i Nelhammar (Nl, 65 km/km 67) samt Storsjö (Soö, 69 km/km 72) och Blidstena (Bda, 72 km/km 74) hållplatser är numera alla indragna. I Överum stannar persontågen sedan 1990 vid hållplatsen Överums bruk (Övmb, 79 km/km 82) som dock bara kallas Överum medan den gamla stationen Överum (Övm, 80 km/km 83) passeras därefter. Banan lutar här 17 promille samtidigt som hastigheten är låg vilket ibland orsakade problem för de lastade norrgående godstågen.

Även hållplatsen i Fästad (Fad, 85 km/km 88) drogs in år 2003. Nästa uppehåll blir stationen i Gamleby (Gal, 92 km/km 94). Gamleby ligger längst in vid den långsmala Gamlebyviken som banan sedan har på vänster hand. Drygt tre kilometer efter Gamleby finns Tjustbanans enda tunnel, knappt 200 meter lång. Ungefär halvvägs längs Gamlebyviken ner till Västervik passeras Almvik (Avk, 102 km/km 104) nedlagda hållplats.

I Västerviks norra utkanter ansluter smalspåret från Hultsfred på höger sida. Platsen heter Jenny (Jy, 112 km/km 115) men är hållplats bara för smalspårstågen. Härifrån in till Västervik delar smalspårstågen (891 mm) och normalspårstågen (1435 mm) på järnvägen varför den har tre skenor - något som är unikt i Sverige i dag. Vissa tåg som används av skolelever stannar sedan vid hållplatsen Tjustskolan (Tjsk, 115 km/km 118) innan slutstationen Västervik (Vk, 116 km/km 119) nås.

Tåg mot Västervik bestående av en Y2-motorvagn utanför Överum 2014. Foto Frederik Tellerup.

En Y2-motorvagn på treskensspåret i Västervik 2014. Foto Frederik Tellerup.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Bo Svensson & Anders Stridh: Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar. I Kalmar Nations Skriftserie, vol 53, Uppsala 1978
- Göran Fält: Första linjen med radioblock i drift, tidskriften Tåg nr 6/1995
- Kurt Möller: NVHJ Bco8, tidskriften Tåg nr 10/2001
- Lennart Malmsten: Tidigt sjuttiotal i Västervik, tidskriften Tåg nr 12/2002

Om Risten-Lakviks Järnväg
- Leif Larsson: Eldsjälar rustar för sommarens trafik, tidskriften Tåg nr 6-7/2013
- Leif Larsson: Nytt ånglok till Risten-Lakvik, tidskriften Tåg nr 3/2014