Rc1

Järnvägsmuseet Rc1 1007 i Tillberga 2021. Loket har återfått det utseende det hade i slutet av 1970-talet. Foto Martin Oscarsson.

Fakta

• Status: Enstaka i trafik
• Typ: Ellok
• Axelföljd: Bo'Bo'
• Längd: 15470 mm
• Tjänstevikt: 80 ton
• Max axellast: 20 ton
• Effekt: 4 x 900 = 3600 kW
• Startdragkraft: 275 kN
• Bromsvikt G/P/R: 85/87/110 ton
• Dynamisk vikt: 91 ton
• Hastighet: 135 km/h
• Tillverkare: Asea
• Byggår: 1967-1968
• Byggt antal: 20
• Ursprunglig nummerserie: 1007-1026
• Tillhörde: SJ, Green Cargo, Tågab
• Tillhör: Trafikverket, Järnvägsmuseet

Det steglösa tyristorloket

Rc-loken är inte bara en av de mest kända svenska loktyperna utan också den typ som tillverkats i flest exemplar, totalt 366 lok i olika versioner. När Rc-loket kom 1967 var det en världsnyhet som byggde på den allra senaste tekniska utvecklingen.

Steglös acceleration

Asea började leverera Rc-loken 1967 efter omfattande tester av Rb-loken. Rb1 hade fått likströmsmotorer - som var enklare och mer effektiva - och tack vare nya och moderna dioder kunde växelströmmen från kontaktledningen likriktas i loken. Men i Rb-loken och tidigare loktyper reglerades hastigheten fortfarande stegvis med kontaktorer via lokets transformator.

Konstruktionen blev en succé och olika versioner av Rc-lok tillverkades till SJ ända fram till 1988

I Rc-loket styrdes strömmen till motorerna med tyristorer, en nyhet som minskade risken för slirning och gjorde steglös acceleration möjlig. Andra fördelar var ökad dragförmåga, möjligheten att hålla hastigheten konstant och lägre underhållskostnader eftersom reläer och kontaktorer inte längre behövdes för strömregleringen. Konstruktionen blev en succé och olika versioner av Rc-lok tillverkades till SJ ända fram till 1988. Asea tillverkade också lok till Österrike, USA, Iran och Norge.

Nylevererade Rc 1013 i Stockholm 1967. Lägg märke till att litterat fortfarande bara är "Rc", Rc2-loken var ännu inte beställda. Detta lok fick ett kort liv, vid en kollision 1973 skadades loket svårt och skrotades senare. Foto Lars Carlsson.

Karakteristisk färgsättning

Rc1-loken var den första serien och bestod av 20 lok, levererade av Asea 1967-1968. De fick liksom Rb-loken en karakteristisk färgsättning med svart nederdel och orange lokkorg med vita dekorlinjer som slutade i ett V i fronten. Lokkorgarna tillverkades av Motala Verkstad och Nohab, så Rc-loken var som så ofta tidigare ett samarbete med flera underleverantörer.

De först levererade loken fick till en början bara litterat Rc och inte förrän SJ hade beställt Rc2-loken ändrades litterat till Rc1.

Boggie och motor till Rc-lok under montering i Falun 1974. Bilden visar tydligt storleken på Rc-lokens boggier. Foto Järnvägsmuseet. Licens CC BY-SA.

Högljudda fläktar

Rc1 blev 15 meter långt och fick en tjänstevikt på 80 ton. Loken har två boggier med vardera två hjulaxlar och drivhjulen har en diameter på 1300 mm. Motorerna sitter i boggierna. Varje hjulaxel drivs av en motor på 900 kW och de fyra motorerna ger loket en total effekt på 3600 kW. Ett lok har en dragkraft på 235 kN och kan dra ett tåg på 1800 ton.

Motorer och strömriktare kyls med hjälp av luft och loken har därför luftintag överst på sidorna. Det är framför allt kylfläktarna som skapar Rc-lokens ganska höga och karakteristiska ljud.

I maskinrummet finns bland annat huvudtransformator, kompressor för bromsluft, strömriktare, fläkttrummor och reglerutrustning. Utrustningen sitter i skåp/stativ som kan lyftas ut av loket vid reparationer och service.

Expresståg

Loken sattes in i all slags tjänst, både person- och godståg, men till en början användes de framför allt i expresstågen där de ersatte Ra- och F-loken som fick mindre prestigefulla arbetsuppgifter. När Rc2, Rc3 och Rc4 kom kunde även de många D-loken ersättas och Rc blev det nya standardloket.

Dåtidens expresståg hade en hastighet på högst 130 km/h. Rc1-loken fick därför en högsta hastighet på 135 km/h. Först på 1980-talet höjdes hastigheten till 160 km/h på en del bandelar och då sattes de snabbare Rc3- och Rc6-loken in i tågen.

Tre lok kan multipelköras 

Upp till tre Rc/Rm-lok kan multipelköras, men hur många lok som får användas beror på standarden på den aktuella banan. På en del banor räcker inte strömförsörjningen till för multipelkopplade lok.

Rc1 1016 med tåg 893 Storlien-Malmö ankommer Malmö C 21 december 1993. Lägg märke till att loket har ombyggda luftintag. Foto Frederik Tellerup.

Ombyggnader

Under årens lopp gjordes många ändringar och ombyggnader av loken. Eftersom Rc1 var den första serien så kom loken att skilja sig en del från senare versioner.

Under 1970-talet flyttades sandboxarna från boggierna till lokkorgen och loken fick telefilter, det vill säga filter som ska hindra loken från att störa teleanläggningar.

Färgsättningen ändrades under 1970-talet så att det röda fältet på buffertbalkarna försvann och blev svart som resten av lokens nederdel. Det gula vinghjulet i fronten ersattes av det så kallade SJ-frimärket - en fyrkantig logotype med ränder på båda sidorna som symboliserar ett stiliserat vinghjul.

I början av 1980-talet fick loken utrustning för säkerhetssystemet ATC och man började byta ut banröjarna (en enklare typ av plog - se bild på Rc 1013 ovan) med kraftigare, tvådelade Norrlands-plogar. På 1990-talet byttes de gumminfattade fönstren ut mot pansarglas med aluminiumramar av samma typ som på Rc5. Kylluftintagen till motorerna byggdes också om med filter för att förhindra att snö och damm skulle sugas in.

Den sista uppgiften för de flesta av Rc1-loken var rangering på bangårdar. Här är det Rc1 1011 som skjuter två godsvagnar över rangervallen i Malmö 2005. På toppen kommer loket att stanna och vagnarna rullar vidare in på ett spår på rangerbangården. Foto Frederik Tellerup.

Blev radiostyrda växellok

I slutet av 1980-talet ställdes många av Rc1-loken av under en period. De snabbare Rc6-loken hade tagit över en del av trafikuppgifterna och brist på traktionsmotorer gjorde att motorer flyttades från Rc1-lok till andra Rc-lok. Men loken sattes åter i trafik och från 1993 då Rc-loken delades upp mellan SJ:s divisioner för persontrafik och godstrafik drog Rc1-loken vanligtvis enbart persontåg.

Under 1995 och 1996 överfördes dock Rc1 till godstrafikdivisionen och 1996-2000 byggdes loken om för växlingstjänst på främst rangerbangårdar. De försågs med radiostyrning och växlingsplattformar och målades om i SJ:s nya blå färg. Loken ersatte de åldrande Ue- och Uf-loken som dittills hade skött det mesta av växlingen på de större bangårdarna.

I samband med SJ:s uppdelning överfördes Rc1-loken till Green Cargo 2001. De fick behålla SJ:s blå färgsättning, med en röd snedställd rand som markerade A-änden (framänden på loket).

Trafikverket Rc1 1021 i Gävle 2024, ett av de två Rc1-lok som fortfarande går i trafik. Loket bakom är Rc6 1323 som också tillhör Trafikverket. Foto Frederik Tellerup.

Fortfarande enstaka lok i trafik

Under 2013 och 2014 togs de flesta av Rc1-loken ur trafik och skrotades. Rc1 1007, det först tillverkade Rc-loket, såldes i december 2014 till Sveriges Järnvägsmuseum (nu Järnvägsmuseet) där loket sedan renoverades till 1978 års skick med orange färgsättning och det typiska "SJ-frimärket" i fronten. Rc1 1021 köptes tillsammans med 1007 och var tänkt att fungera som reservdelsförråd. Våren 2016 bestämde man sig dock för att rusta upp även 1021. Loket tillhör nu Trafikverket och används till verkets interna transporter och testkörningar. Det har fått en färgsättning i rött. Järnvägsmuseets Rc1 1007 används även det i interna transporter och kan alltså åtminstone delvis betraktas som trafiklok även om det är museilok.

Rc1 1026 fortsatte att tjänstgöra som sista Rc1-lok hos Green Cargo men togs slutligen ur trafik i juni 2015. Rc1 1014 hade dock i maj 2015 sålts till Tågåkeriet i Bergslagen AB (Tågab) som avsåg att använda loket så länge det gick utan större reparationer. I december samma år köpte Tågab även nummer 1009 (som reservdelsförråd, loket skrotades senare) och 1026. De två loken 1014 och 1026 tjänstgjorde sedan hos Tågab flera år. I början av 2023 var dock bägge loken avställda som reservdelsförråd.

Avslutad tjänstgöring: Rc1 1014 i Kristinehamn 2024. Foto Frederik Tellerup.

De första i en lång rad

De tjugo Rc1-loken blev alltså inledningen till en lång serie av Rc-lok i olika versioner - läs mer om Rc2, Rc3, Rc4, Rc5, Rc6 och Rm.

Trafikverket Rc1 1021 i Örebro 2021. Foto Frederik Tellerup.

Utgångna varianter/färgsättningar

Tågab Rc1 1014 i Kristinehamn 2018. Foto Frederik Tellerup.

Green Cargo Rc1 1009 i Malmö 2005. Foto Frederik Tellerup.

SJ Rc1 1025 i Malmö 1992. Foto Frederik Tellerup.

Interiör förarhytt Rc1 1025.

Mer om loktypen

- Tore Nordin m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar med personvagnar, diverse årgångar, Trafik-Nostalgiska Förlaget
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Lok och vagnar, diverse årgångar, Stenvalls förlag
- Hans Johan Polanik: Ombyggnad av lok litt Rc1, artikel i tidningen Tåg 10/1979
- Oskar Fröidh: Första Rc-loket 20 år, artikel i tidningen Tåg 1/1987
- Frank Edgar: SJ ellok littera Rc1, artikel med ritningar, Modelljärnvägsmagasinet nummer 37 (2019)
- Rc-loket, en elektroteknisk bedrift